OjOjOj...

chacha.. (i miss you)

shit vad jag tycker det är jobbigt när man blir "ovän" med
människan som står en typ närmast på jorden... som nästan vet 100% om en...
De första timmarna när man är ovän, är det bara hat man känner.. tror man..
Men sedan så börjar de dala ut, och allt känns helt plötsligt bara
jobbigt.. Man blir trött och kan inte göra ett skit.. Så fort jag gör något, eller
hör något som skedde dagligen mellan oss, så börjar tankarna..
Det är så jävla svårt mellan oss, vi är så jävla lika, fast ändå inte..

Men jag tror att när vi har umgåtts en minut för mycket så blir det såhär..
vi måste ha våra pauser tror jag..

Vi är som ett kärlekspar..
Umgås 24/7 - och man tröttnar på varandra..
Hitta på nya saker - man tröttnar inte lika fort..
Vi behöver egentligen som sagt pauserna..
Ibland ganska ofta, ibland ganska långt emellan..
Men NÄR vet man när pauserna ska behövas?
Ja, jag vet då inte.. Det har jag aldrig på känn...


Ärlighet varar längst var det någon klipsk jävel som kom på..
Och den fan har rätt... Är det något man stör sig på, eller gillar,
så fram med det direkt.. Så det inte ligger där innanför hjärnbalken
och knackar och vill ut, då blir det bara värre...
För, jag menar, hur jävla svårt kan det vara att bara -blöh- ut med det?
Fan, kan du fisa rakt ut, rapa rakt ut bara sådär, så är det inte svårt att
säga vad man tycker och tänker för stunden heller..
Men det är faktiskt svårt! Men det borde inte vara det, för
egentligen är det ju så jävla simpelt gjort!
Men man ska ju ändå passa sig för vad man säger, så man inte säger det
fel eller så..

Det är det som kan bli lite svårt.. När man känner obehag så
vill man gärna säga det, men man vill inte "såra" den andra, eller
göra den arg osv.. Och det är ju bara mänskligt att tänka så..


Känner att jag babblar på om allt och inget, och svårt att få allt o handla
om det som står i början..

Wellwell.. Det jag ville få fram är att det är ett helvete att ha en
så sjukt jävla bra vän som Dig, och sedan känna såhär..
Jag vet inte vad jag ska säga eller göra.. Detta kanske är en paus som vi
behöver, och efter några dagar till kanske vi kan prata igenom det som hände,
eller låta det dala ut och bara fortsätta? Jag vet inte riktigt..
Men man får ta dagen som den kommer..
Jag saknar Dig iallafall.. även om vi har våra problem..

Du vet vem du är!

Over And Out